Landstingsvård av åderbråck

Indelning av åderbråck i olika stadier

I Sverige ligger CEAP klassificeringen till grund för att kunna bedöma vem som skall behandlas kirurgiskt för sina åderbråck – både utvändiga och invändiga åderbråck – och vem som inte skall behandlas  inom den offentliga vården.

Det primära målet hos de som drabbats av åderbråck är förbättra livskvaliteten att undvika utvecklingen av kroniska bensår.  Bensår medför ett stort lidande hos de som drabbas och höga kostnader för den offentliga sjukvården. Man vet utifrån ett flertal studier att risken för utveckling av bensår ökar betydligt utifrån vilket stadium av åderbråck man lider av. I de flesta Landsting och Regioner i Sverige krävs idag minimum stadium 4 (C4) för att man skall vara berättigad till behandling på offentligt sjukhus. Stadium C4 innebär att huden på underbenet är missfärgad, oftast brunaktig. Huden är förhårdnad och öm att ta på. Eksem räknas också till detta stadie. Då åderbråck också medför en ökad risk för blodpropp (4 x ökad risk) bör åderbråck behandlas efter upprepade ytliga blodproppar (kallades tidigare för ”tromboflebit”).

CEAP klassifikation.

De personer som har åderbråck som faller inom stadie 1, 2 och 3, vilket innefattar cirka 85% av de drabbade, erhåller i normalfallet ingen kirurgisk behandling av sina åderbråck på sjukhus, utan får söka privat vård för behandling. Rekommendationen som man vanligtvis får på sin vårdcentral eller på sjukhuset är att man skall använda stödstrumpor för att motverka svullnadstendens och press i benet vid stadie 1,2 och 3.

Utredning och bedömning av åderbråck- och venösa sjukdomstillstånd utförs av specialistläkare inom kärlkirurgi. Denna omfattar tryckmätning och en ultraljudsundersökning för att kartlägga både yttre och eventuella inre åderbråck. Oftast behövs kirurgisk behandling för att få såret att dels läka, men dels också för att förebygga att sår uppstår igen.